Här är berättelsen om en Sunliner 1955, som har varit customiserad i flera skepnader men som idag ser ut som en helt vanlig Ford Sunliner, nästan.

Min fru Ulla-Britt och jag köpte Cabben – ja, vi kallar den så – i Enköping av Staffan Runhag i slutet av maj 1999. Den var utannonserad i Classic Motor Nr 5, jag ringde på annonsen, och vi åkte och tittade på bilen i pingsthelgen. Det sa ”klick” direkt, så helgen därefter åkte vi till Enköping igen, denna gång för att köra hem vår nyinköpta klenod. Första tankning på Statoil i Uppsala, vilken känsla, 98-oktan oblyad! Ulla-Britt efter i Mondeon, som dels går på 95 blyad, dels säkert drar mindre, var en av många helt oväsentliga tankar i skallen på mej då. Den bästa tanken var dock, att den här skönheten ska vi ge ett nytt hem, nämligen i Valbo.

Nu finns den alltså i Valbo, utanför Gävle, och inte ett ögonblick har vi ångrat köpet, tvärtom. Naturligtvis visste vi ingenting om bilens bakgrund, mer än det som stod i annonsen ”känd från svensk motorpress” och så det som Staffan berättade, bl.a att den hade ägts under mer än tjugo år av en som hette Inge Ellburg, och att den hade varit utställd på Marmor-hallarna på 60-talet. Ingetdera sa oss någonting då, mer än en viss föraning om, att bilen kanske varit med om en del.

Att den var långt ifrån original, det såg vi ju direkt, men eftersom vi ju också föll för den direkt, så tog vi inte det som något negativt. Jag insåg förstås, att det skulle kunna bli en del jobb på den, men so what?

Och nog finns det jobb! Nu tänker jag inte bygga tillbaka den till original, men en bit åt det hållet ska det bli. Just nu håller jag på med en annan Fordrenovering, så hittills har jag i stort sett bara samlat delar, men som alla vet, det tar sin tid det också.

Så den ser fortfarande ut som när vi köpte den, och vi har vant oss vid dess originalavvikelser, och mår toppen varje gång vi tar oss en tur i vår Cab, vare sig det är till Västerås, Rättvik, Säter eller bara en tripp runt i hemkrokarna.

Så lite historik:
Inge Ellburg köpte bilen för 6500 kronor, så vitt jag vet från bilfirman Rolf Haider AB i Stockholm, så ser det i alla fall ut i Bilregistrets kopior. Dessförinnan hade den rullat i Jönköpings län med reg-nr F 58380.

Från början unders Inges ägarskap hade den reg-nr AA 31064, i början av 70-talet fick den sitt nuvarande nummer EEJ 294.

På 60-talet någon gång

Under 60-talet bytte den med Inges hjälp både form och färg flera gånger. Från att ursprungligen ha varit helvit blev den svart med diverse dekorer, guldflakad med flammor och vissa tecken tyder dessutom på, att den även varit grön. Och i Marmorhallarna var den alltså utställd. Riktigt när och hur många gånger vet jag inte, men under guldflake-epoken fick i alla fall heta ”Goldfinger”. Själv kallade Inge den för Cabben, och det kallar vi den också.



Tid och plats okänd

Någon gång runt -84-85 sålde Inge Cabben, till vem vet jag inte exakt, men den rullade i Vallentuna fram till 1987, då Sven-Olof Johansson, Kista, blev ägare till den. Han ägde den till mitten av 90-talet, varefter den via bilfirman Offbeat Trading AB i Järfälla kom i Staffan Runhags ägo 1996.

Under åren fram till dess hade Cabben byggts tillbaka bit för bit till det utseende den har idag, bortsett från färgen, men här vet jag inte vem av de tidigare ägarna som gjort vad.

Det nutida utseendet på Cabben

Staffan Runhag, som vi alltså köpte bilen av, gav den i alla fall den färgsättning som den har idag, dvs rosa och svart, och som var det vi först fastnade för, när vi åkte och tittade på den pingsthelgen –99. Staffan talade om för oss, att han själv komponerat färgerna, och vi tyckte definitivt att han gjort det bra, även om det var långt ifrån allt vad original heter.

Det jag kommer att göra utrustningsmässigt för att komma lite närmare original och dessutom förbättra en del funktioner är att återmontera dörrhandtag och skufflås (är idag elmanövrerade), montera original vent- och sidorutor i dörrarna samt montera diverse saknade lister och emblem. Och som sagt, delarna har jag, nu är det tiden som ska till.

Maskinmässigt är den försedd med en Ford 390 och Edelbrock 4-portförgasare, Cruise-a-matic automatlåda, bakaxel från Ford Galaxie samt styrservo och servomatade skivbromsar fram från Ford Mustang. Och så 12-voltssystem.

Som kuriosa vill jag också nämna, att fästena för de momentstag (sk Traction-Masters), som Inge försåg bakaxeln med för att den skulle klara dragracingen, dom sitter fortfarande kvar. Och jag har bestämt mej för att dom får sitta kvar, för att påminna om flydda hårdare tider.

Numera rullar Cabben i makligare tempo än när det gick som värst, men spänningen och njutningen för oss nuvarande ägare är minst lika stor nu som jag antar det var då, det försäkrar jag!

Håkan Pettersson